Samarbetsmodeller

Låt oss besöka några intressanta samarbetsmodeller och hur de har fungerat.

Spotify är kända bland utvecklingskretsar för sin samarbetsmodell. När den kom var den något nytt och fräscht. Byggd på agila principer men också med större företagsprestanda i åtanke.

Modellen, som handlar om att skala scrum, tar också hela teamstrukturen och samarbete i beaktande. Andra populära modeller är LeSS, som många agila praktiker hatar, SAFe och Teal. 

Jag har valt att titta på dessa modeller eftersom det gör meningsfullt när man arbetar med utvecklare. Det finns många andra större modeller som ligger på organisationsnivå, men låt oss hålla oss inom ämnet här.

Spotify-modellen

Inventerad av Spotify, förändrade Spotify-modellen helt och hållet hur utvecklingsteam arbetade. Även de som inte var en del av Spotify. Videor och stora exempel delades där man visade hur fund och intressant det var på Spotify. Eftersom de var så tidiga med detta sätt att samarbeta, satte de en standard i branschen.

Spotify-modellen är på ett sätt en skalad version av scrum. Den fokuserar på teamautonomi och självorganisation. Den förlitar sig på människor för att nå mål och uppnå mål.

Arbetar på Spotify är du en del av en Stam. Människor delas upp i Lag som var och en har en Produktägare. Horisontellt är teammedlemmar i Lagen också en del av ett Kapitel.

Det tvärfunktionella Laget kan jämföras med en agil team och består av 6 till 12 personer som är autonomt ansvariga för ett visst funktionsområde av Produkten. De har sin egen vägkarta, en Produktägare med en produktvision och som tilldelar prioriteringar.

De stöds av en agil coach. Det arbete de gör är så mycket som möjligt med så få beroenden på andra externa lag som möjligt. Lagen väljer sin egen agila metod (Kanban, Scrum etc).

Kapitel är grupper där teammedlemmar kan ansluta sig och diskutera vissa ämnen som bästa praxis och arkitektur. Detta är ryggraden som håller samman Lagen.